Det har gått snabbt, det har det verkligen.
Men det är väl så det är när man träffar rätt.
Jag har haft så många prövningar i mitt liv att jag visste ganska snabbt att Marcus Nyman; han har det lilla extra. En otroligt varm, trygg kille som vet precis hur man ska hantera en galen, känslig flickvän som jag som blir orolig för minsta lilla och behöver uppmärksamhet i princip hela tiden.
Men det känns verkligen som vi är den perfekta duon; han har tydligen utvecklats utåt med mig (jag som pratar hela tiden måste man lära sig att prata med:))  och jag har defintivt utvecklats på insidan ; det där med att fylla ett tomt hål och känna sig trygg på riktigt osv.
Ja, som sagt vi träffades första gången 27 Februari och nu bor vi ihopa. Men så länge det andas kärlek så är jag nöjd, och det gör det definitivt:) 


     

Och igår .. så avslöjade jag för min älskling att vi ska bli tre.
Marcus fyllde 21 år igår (Gillar att han är lammkött!) så då valde jag att överaska honom med något han tjatat om väldigt länge.
Ända sen jag i hemlighet hittade vår tredje medlem, har jag hållt på med marcus och visat foto på henne, pratat om henne och berättat saker om henne.
Och för ni som känner mig bra, så vet ni att jag har mycket fantasi och att precis som marcus trodde, så skulle mitt prat lika bra kunna vara påhittad.
Jag berättade allt om lilla Fortuna (som hon heter) för Marcus och han trodde hela tiden att jag hittade på en låtsasfigur och visade bilder från google osv, trots att vi från början pratat om henne som att hon är livs levande.

Men nej serru, igår vid 9 när hans morföräldrar var på väg att kila hem så sa jag att vi också skulle ta på oss våra ytterkläder. Han fattade inte riktigt så jag påminde honom som jag sagt tidigare under dagen att vi skulle ut på en liten överaskning.
Så nere vid ytterdörren sa jag att vi skulle gå till bilen, och han bara "men jag tog inte bilnycklarna" ,så då fick han springa upp och hämta dom, halvt förvirrat.
Sen satte vi oss i bilen och han kände sig nog lite irriterad av att han inte hade någon som helst aning och jag var så hemlighetsfull. Viss stabil frustration kunde jag nog känna av, och själv var jag så uppspelt och nervös men tyckte ändå också att jag lyckades behålla lugnet:)
Så visade jag han vart vi skulle köra och bad han gissa, varpå han trodde att vi skulle till eslöv.
Men nej, vad skulle vi där och göra såhär sent tyckte jag. Och det tyckte han med.
Så jag fortsatte låta honom gissa. "Ska vi kidnappa en kattunge?"
BUSTED , tänkte jag. Fan, var det så uppenbart. Så då berättade jag att "ja det är precis vad vi göra. Eller vi ska åka och hälsa på Fortuna, vår lilla katt"
Sen pratade jag på om henne men Marcus bara avfärdade det och tyckte jag var lite dum, och säkert elak.
Han vägrade tro på mig och det gjorde mig faktiskt bara glad, för här satt jag och avslöjade överaskningen och den var alldeles för bra för att våga tro på. Perfekt:)
Jag ledde honom dit vi skulle, till hans gamla gata, och sen när jag berättade att det var på nummer 44;
Först då tittade han på mig och förstod att jag var allvarlig.
"men din pappa är ju allergisk". Så fick jag förklara att jag redan hade berättat för mamma och pappa om detta och att den här katten är den som ska vara mest allergivänliga av katter i alla fall (sibiriska renrasiga katter har tydligen inte det enzymet i saliven som det är dom flesta allergiker reagerar på)
Och sen kändes det som han inte visste ritkigt hur han skulle reagera; skulle han skratta eller skulle han slå mig eller skulle han krama mig?:)
Istället så fokuserade vi på att hitta hus 44 och parkera.


                               


Och väl där så möttes vi av kära Gull-Maj som jag då träffat förut och hennes helmysiga katter. (Hon är kattuppfödare så det bor en ganska stor kattfamilj under hennes tak) och så kom vår egen lilla Fortuna direkt fram och hälsade.
Och allt gick toppen.
Vi ska avla på Fortuna åt Gull-Maj eftersom Fortuna har väldigt vackra typiska drag för en sibirisk katt,  vilket jag försökte förklara för Marcus i bilen ,
men den första frågan han ställer är "Kastrerar man honorna eller?"
Aningen pinsamt, men efter ett tag förstod Marcus hela grejen.
En annan pinsam grej var också när Gull-Maj frågade hur länge vi hade varit tillsammans för att förklara att katten skulle skrivas ansvar på en av oss, och Marcus säger "sen i September" och jag bara snabbt som tusan "men vi har träffats sen i februari".
Men men, slutet gott allting gott. Gull-Maj har nu godkänt oss båda och jag tror att hon kände av att Fortuna kommer få ett väldigt kärleksfullt hem
och nu längtar vi så väldans till den 13 december när vi ska få hämta henne till oss :)

Mitt liv börjar verkligen få form:)
Plugget är i fullgång nu också. Full pott på första hemtentan, klarat alla grupptentor.
Jag har fått en underbart söt liten kusin.
Och bara ett par dagar innan vi får vår kattbebis är det beräknat att jag blir faster!:D
Alla runt omkring mig verkar må bra. (I do hope!)
Hela november/december är fullsmockat av roliga aktiviteter.


Jag får nog påstå att jag är den lyckligaste flickan gående på vår jord just nu:)
Tack för det alla som medverkar till detta

Godmorgon alla morgonpigga fastän klockan är 10:42  när jag påbörjar detta inlägg, vilket innebär att det kanske inte kan räknas som morgonpigghet vid den här tiden; eller kanske allt beroende på vilken tidpunkt man gick och la sig?


Sak samma...


Nu har jag fyllt 22 år...
Det var inte speciellt jobbigt .. :)
Som en god (FÖREDETTA ??? räknas man väl som när man är blockad och ignorerad sen ett antal månader tillbaka?!:) tusan också ! ) vän sa till mig så är det året 21 som är det jobbiga, när man inser att man passerar 20året !


Har haft en fullspäckad helg med släkten.. 2 långkvällar i streck.. Men Jhenni, Vi orkade det båda två!:D
Har varit mkt god mat, jättefina presenter, roliga konversationer , mysig stämning och härligt att vara omkring människor som betyder mest:) <3






Igår ringde dom flesta av mina bästa kompisar, och några av dom messade .. Det fanns också någon som faktiskt aldrig hörde av sig.
Jag kände det på mig dagen innan och sen hela dagen, och jag är så jävla trött på egosjälvupptagenheten.
Då klättrar man rejält ner på min kompislista!
Har man känt varandra sen man var små vet man ungefär när ens bästa kompis fyller år.
Jag missade Veronicas födelsedag ett år, men jag gottgjorde istället det dubbelt upp dagen efter (!)
Så... Det är sorgligt att inse att någon man såg upp till inte håller sin standard (det går inte längre att skylla på att "jag är så glömsk av mig"  Då får man fan ta tag i det!) och härmed tappar min respekt. SÅ besviken blev jag !!:(



Idag är det alltså då den 7 Mars, Erik Forslids födelsedag^^, söndag.. och en underbart solig dag.
Jag ska alldeles strax (ligger och inväntar att klockan ska bli lite mer. Jag tror att denna tjej ligger inne med nya tidsvanor, men det sitter i sen man var liten att hon la och sov när man ringde denna tidpunkt förut) ringa min kära Sofie.
När vi leker är det som att ha tonårstjejer i huset igen, som min mamma påpekar och tycker att vi bör växa upp :P



Men jag är faktiskt 22 år ung, 22 år klok och 22 år erfaren.
SKÅL FÖR DET :)



[uppdatering 5 minuter senare:
Det är fortfarande som i gamla goda tider - Klockan är nu 11:05 och det var pappa Göran som svarade när man ringde:
Sofie ligger fortfarande och sover *tihi*]

Min pappa frågade mig häromkvällen om jag inte bloggade mer, och efter mitt svar att jag slutat
tyckte han (eller var det antagligen ett sorts uppmanande hån att jag inte gör något utav min situation?!) att jag skulle börja blogga om hur livet som arbetslös är.

Livet som arbetslös är..
Jag kan inte riktigt komma på några precisa ord.

Det jag gör för att förgylla mina dagar är att 1. se till att hunden sköts om (rutin) + mysa massa med henne 2. lära mig lite nya ackord på gitarren, lite nya sånger och skriva lite eget (utvecklar den estetiska sidan?!) 3. typ tömma diskmaskinen och lite sånt på mina föräldrars önskan (rutin) 4. söka jobb förståss - som dock bara gör en ännu mer negativt inställd då nästan alla jobb är säljar-jobb eller inom vården 5. läsa böcker (utvecklar mitt sinne och förmåga att bruka svenskan) 6. Titta lite på tv (i brist på annat) eller prata med folk via datorn (sociala behov)

Så har ser mitt dagliga liv ut.. Kan tyckas tråkigt, och det är det stundtals också!!!

Det känns inte hopplöst..

Men samtidigt känns mitt fall hopplöst. Var är jobbet jag letar efter?
Hur ska jag få tag på en lägenhet (visst känner jag mig som en börda i hushållet när jag varken betalar för mig eller på något annat sätt biverkar som mer än en gäst, suck) när jag inte har någon fast inkomst?
Och var ska jag faktiskt ta vägen då? (Rädslan inom mig som jag har att jag inte egentligen vågar lämna min trygga mark och bosätta mig på nytt ställe förrän jag säkert vet var jag vill bo, då jag ideligen känner att jag aldrig riktigt vet var jag vill stanna och är rädd att jag ångrar mig)

Så här är alltså livet för mig som arbetslös..

Enformigt och ständigt sökande efter hur jag ska ordna upp min situation, men utan några direkt svar.
(suck suck suck)
Och så länge försöker jag underhålla mig med annat och åtminstone inte stanna i min inre utveckling.

Nu ska jag sova, för jag måste hitta en bättre rutin en så här. !

Jag hatar att tänka på dig på sättet som jag gör
Jag hatar att du lämnat spår, inom mig som aldrig dör
Jag hatar att jag minns passionen, din ömnhet och din blick
Jag hatar att jag låter mig minnas den kärlek jag då fick
För ännu djupare än kärleken är såret som du mig gett
Som gör min fortsättning omöjlig, efter allt av dig jag sett
Du svek, du pila, du slet. Allt jag byggt upp bröt du ner
Och med alla känslor du väckte
vill jag aldrig älska någon mer.

(Lyckades skriva en liten dikt i mitt huvud mitt i bokläsningen som självklart måste ner på papper. Det jag älskar/hatar med en del böcker är att karaktärerna och händelserna är så starka att de drar fram alla ens egna känslor och tar en tillbaka till minnen man helst vill undvika. Men lite inspiration drar det åtminstone fram.)

Ja, det kan man verkligen säga idag. Vaknade redan vid 4-5tiden
och sen vid halv 7 lockades jag ut i det vackra vintervädet.
Gick i snön som gick ända upp till knäna (va fan skulle jag där ute och göra;P) och ramlade framlänges med ett glatt tjut.. :D

Morgonstund har guld i mun!

Jag är så cool, eller störd i huvudet, eller bara fri som en fågel- jag föredrar det sista.
Men bor man i Skarpnäck så gör man ;)

Nu ska jag snacka lite med min kära bästis Eric som är ute och reser i Australien, sen ska jag återgå till min kära sömn.

Puss på er alla från en stormigt glad bustjej på 21 år, snart 22:P- men det kan man aldrig tro

Invigd, trots förbud. Äsch:)

Sjukt underbara känsla att stå där, jag och min underbara sara som var på besök från skåne hos mig här i stockholm, bland 14 698 andra pers i Globen i Fredags, och få ställa sig upp för att känslorna bara flöt ut i kroppen när underbara bästa Erik sjöng så vackert så han skapa gåshud i kroppen.

Nu är jag i full gång med jobbet på vetekatten. Det är så mys att röra sig i varma, sköna, stämningsfulla miljöer och känna sig lite småsöt trots arbetskläder. :)
Men efter en lång arbetsdag på café är man trött i kroppen och det var faktsikt ganska skönt att spendera en kväll på en man hand så att säga.

Idag har bara varit en sån fett härlig slö dag, jag sov ut tills jag vaknade (SKÖNT!)
och sen satt jag och gnola lite på några melodier på egen hand
för att vid 5tiden möta upp dels johannes som hade biljetter till sin konsert imorgon :):)

men framför allt min goda vän Rebecka Bengtsson. Det blev rostbiffssallad på ett ställe som vi båda funderar hur de klarar av att gå runt. Det ligger nästan så centralt det bara går, deras mat är både god och billig, där verkade inte vara så mkt folk (=litet ställe).. Hur?!

Shit the same.. 19.32 som förbestämt var vi hos rara Daniel på uppgång st eriksplan, vänster gå förbi sibylla och sen ner för trappan i andra valvet och längst bort på den gatan . Titanic-hiss (läskigt) lyckades vi ta oss igenom och kom till våning 4 där det blev Idol (<3) för hela slanten.
Det blev grymma framträdanden som vanligt , men jag och rebecka var tvungna att springa mot tågstationen så vi missade sista delen.

Daniel höll oss uppdaterade via sms sen, och jag blev skiträdd att Erik fick hänga löst. Och grymt sorgset att Tove åkte ut idag. Jag hade verkligen sett fram emot att se Erik och Tove i final i Globen ! Suck...
Kändes som att snubbla på mållinjen, eller som jag beskrev det för rebecka- att spela semifinal och förlora med ett mål och man bara gnyr sig över det .
Men men, Calle är också jätteduktig och jag hoppas att han bjuder på en härlig show i finalen ; För det är något jag tyckt att både Erik och Tove i stort sett alltid gjort .

Kvällen har sedan spenderats med ENSAMHET.. Ja,tro det eller ej men hon jag bor hos är (5:11) fortfarande inte hemma och lycklig är jag. Som kunnat sitta och sjunga hela kvällen <3,
och nu har jag förberett mig inför söndagens biobesök (luftslottet som sprängdes) med att se tvåan i denna serie (flickan som lekte med elden) Grym film ju. Lite trist dock att jag fick se den miniklipp med småavbrott var 1:35 sekund när den bytte klipp. Psss!:D
Och i övrigt så är ju Noomi så sjukt snygg, till och med i scener där hon kanske inte är i sitt vad jag skulle kalla esse.




Jag funderar på hur mycket man skulle kunna skriva i sin blogg, För det är mycket tankar som går i mitt huvud efter blandade konversationer och upplevelser, men för sin egen, men även andras(!) skull så väljer jag att inte göra det. Det är väl sånt man har dagböcker till..


Nej, nu är det fanimej supersäng!! chiers.

Godnatt

Torsdagmorgon.

vaknade jag upp hos Angelique efter en myskväll då vi båda var väldigt trötta och faktiskt somnade redan halv 12. Väldigt ovanligt för att vara oss!

Efter uppstigning, youghourt och tunnelbanaresa tog vi farväl och jag anlände till mitt nya jobb:
Vete-Katten

Jag var nämligen på en kort anställningsintervju igår där chefen berättade att hon gick på magkänsla och jag fick börja redan idag. Ett sjukt mysigt café mitt inne i stan. Så i 5 timmar idag har jag lärt mig massa nya kakor och vad som finns i bullar och tårtor och grejer. Träffat massa nya ungdomar och fått känslan av att jobba på ett stort populärt café bestående av 2 serveringar och en butik.
Gud så kul, jag är så glad! Denna Förändring är i stort behov!

Kom inte från kassan förrän 5-10 minuter över 5 så det var raska steg mot omklädningsrummet, gick lite fel i dom många gångarna. Och rusade sedan mot tunnelbanan för att ta grön linje mot Skanstull, och sedan buss nr 3 till Gotlandsgatan!
För att ha..
Teaterlektion.

På teatern har vi kommit full igång med improvisation (något jag alltid tyckt varit jobbigt förut men mer och mer småälskar - att få uttrycka sig totalt okontrollerat och bara flöda iväg med all sin fantasi)
Jag var trött eftersom jag inte hade fått någon mat i mig,
och uppenbarligen märkte även min teaterlärare det som var tvungen att fråga hur det var fatt med mig.
Jag svarade "tack bra", trots att allting som hände runt omkring mig var ganska suddigt,
och jag fasade lite inför min tur och att det skulle gå åt helvete när jag och Stefan skulle köra en improvisationsscen. När vi dessutom pratar jibbrish (Jibbrish är ett låtsasspråk. Man får alltså uttrycka sig med vilka ord man vill -som helst inte betyder något!!-bara man menar det. Man ska kunna föra en konversation och kunna få den andra att förstå, så alltså är det mycket mimik , intution och kroppsrörelser som gäller!:))
som jag tidigare bara tyckt var jobbigt så kändes det som att allt bara skulle gå åt hilvete!

Vi går upp på scen, får situationen att vi är ett campnade par.
Vi börjar med att försöka sätta upp ett tält (Vår spelyta är förståss bara ett golv, så man får föreställa sig allting själv! )
och i mitt huvud försöker jag förklara att jag vill att vi ska hitta kuddar i skogen för Stefan har inte tagit med sig några på vår campingresa.
Efter att vi stått ett tag och liksom försökt få varandra att förstå vad varandra menar, så rycker vi på axlarna och går och grillar korv istället.
Stefan är töntig och äter korven ogrillad, medans jag klagar på honom och säger att han måste grilla den annars är den äcklig. Självklart är han för stolt för att erkänna det, men tycker att korven smakar mycket bättre sen när ajg ger honom en grillad.
Sedan sätter sig Stefan ner på sina knä och friar till mig. Jag blir lite arg, hur kan han gå så här långt?! Han borde väl förstå att jag inte är redo för att binda mig. Så jag tackar nej, och vill göra slut.
Då tar Stefan och river ner vårt tält och flyttar iväg, och lägger sig och sover.
Jag agerar drastiskt, låser in honom i tältet. Tänder på tältet och börjar skratta. Han får panik och brinner upp.
Då ringer jag ambulansen och säger att min pojkvän brinner inne i ett tält. Plötsligt slutar Stefan ha panik, kommer ut ur tältet. Jag börjar skrika att "vad gör du, du är ju död. Du är ju död". Han bara "neäääh jag är inte död". Och jag forstätter "jooo du är död" Och sen förstår jag att han har återuppstått,
jag lägger mig ner på alla fyra och börjar tillbe honom , dyrka honom.
Han går bort och tar tag i mina händer. Ambulansen kommer och han säger att dom kan gå, det är något fel på mig. Och jag försöker förklara för dom att han är död, men han bara fortsätter övertyga om att jag är lite knäpp.
Sedan tar vi hans motorcykel och åker iväg.
Vilken sjuhelvetes dramatik vi fick till med !:)  (Glöm inte bort att vi nu alltså dessutom pratat ett låtsasspråk med varandra)

Vi fortsatte med olika scener. Och efter ett tag när vi körde scener på jibbrish så var det några som körde en improvisation, och då skulle man helt plötsligt börja prata svenska. Sen jibbrish, sen engelska. Och sen skånska (hahaha! :D) mm.

Efter teatern gjorde jag en snabbis genom Bk för att fixa med lite tider, och sen blev det ytterligare en förändring .. Träffade en ny kompis : Jenny från Kramfors.
Vi skulle gå och äta någonstans hade vi bestämt, så vi vandrade en bra bit upp på Drottningsgatan och hade kommit in och skulle sätta oss ner på ett ställe, när jag upptäcker att min lilla väska med mp3, körkort, bankkort, husnyckel mm var försvunnen. Jag letade överallt i alla väskor jag hade med mig, Vi gick exakt hela vägen tillbaka till centralstationen, ner för rulltrappan, in i pocket shopen, ner för trappan och slutligen in på Bk där den INTE låg! Jag fick panik och började fundera över hur jag skulle kunna lösa allt. Jag gav nästan upp, åkte upp för rulltrappan och sa sen till Jenny "nej jag måste kolla hittegods om det är öppet".
Det var inte öppet tyvärr, men tänkte att om man hittar en väska så skulle i alla fall jag valt att lämna in den på SL centret som ligger brevid hittegods.
Så gjorde ett sista försök där och frågar om dom fått in en svart liten väska. "Vi har fått in en svart liten väska", sa killen där och såg allmänt förvirrad ut. Gick och letade men hittade ingen. Så jag var inte längre säker på vad det var han egentligen menade. När han sedan förklarade så hade dom faktistk fått in en svart liten väska, men hans kollega som hade hittat den var på rast.
Så jag och Jenny satte oss ner, passade på att lära känna varandra lite bättre och sen kom kollegan efter (?)En kvart tillbaka, frågade vad jag hette och KOM MED MIN VÄSKA!!! Vilken glädje, Och vilken dramatik.
Alltså jag blev sååååååååååååååååååååååååååå glad!!!

Jenny och jag fortsatte sen mot matställe hur länge som helst. Och typiskt hade klockan hunnit bli halv 10 så allting hade stängt.
Vi forstaätta att leta och leta, var inne en snabbis på Vapiano, hade satt och ner med menyn men bestämde oss för att gå till McDonalds istället.
Så ungefär halv 11 sen  - 12 timmar med endast ett päron i magen för min del !- så satt vi ner på kära gamla donken och njöt av vår mat !

Och nu sitter jag hemma efter en skön dusch... Vilken dag , förändring och dramatik i Stockholm city ! :)