jacquelinehansson

Det ar precis vad jag har . Min kompis , lat oss kalla henne X ar numera i rematch och bor faktikst har, eller ja. Snarare sagt/skrivet "har". For just nu sitter jag och vantar pa att hon ska ringa mig fran dar hon bor, vilket borde ju vara mitt hem da, men nej.. Riktiga faktumet ar att hon bor hos sin nya vardfamilj. Vilken buse du ar Froken X:)
Men det har jag absolut ingenting emot, det enda jobbiga ar att ga och vanta pa att fa traffa dig.... an om jag forstar att du borde agna lite tid at nya familjen.. men ... Ring, Ring, Ring:)

Sa vad hander for ovrigt i mitt liv?
Jo, just nu sitter jag och kranger pa min 4de chipspase idag..Ja, nu ska ni veta att det ar ju inte stora pasar, utan det ar dom hara sma snackspasarna man kopte for 5 kronor och numera koper for runt 12 kronor pa badhus och liknande. Allting saljs ju i snackpacks har, sa hela vart hus ar fullt av dessa sma snackspasar - som egentligen ar till barnens lunchbagar. Men eftersom det ar jag som packar lunchbagarna och Jamie inte ater chipsen anda sa packar jag inte ner chips till honom (vilket dock foraldrarna tror att jag gor) och darmed blir det inte pinsamt om alla chipspasarna rakat hamna pa Jackie's rum istallet och innehallet i chipspasarna rakar hamna i Jackies mage.
I ovrigt ar det faktiskt ganska pinsamt overhuvudtaget att ga och rota i en annans familj hus, an om man har bott dar nu i drygt 270 dagar. Det kanns liksom som att man inte vill ata upp deras mat for de kanske har planerat att ata det pa ett speciellt tillfalle eller liknande. Sa da blir det att man smygater/krangater/samlar pa sig sma hogar till sitt rum pa detta smygande lunchbagsmat-som-anda-inte-packas-ner-i-lunchbagarna-men-foraldrarna-tror-det, och ater det allt pa en gang.
Men det gor val inget, mer an for magen da som far lite kramp och sa. Jag kanner ofta att det kan bli tyngre att andas, jobbigare for hjartat att pumpa runder, man blir dasig och trott. De senast namnda vet jag att det inte ar inbillning, men ar det fler an jag som kanner av ovriga symptom nar man kranger?
For jag vet att jag inte ar den enda som kranger.. Framfor allt inte av au pairer ! Mat ar en au pairs gladje/underhallning.

Igar skulle jag ga pa Bio var det tankt. Men ytlig som jag ar blev det aldrig av.
Jag ar egentligen inte sa hemsk som man kan tro - faktum ar att jag ar valdigt rar egentligen. Men nar det kommer till killar sa har jag aldrig riktigt lart mig gransen eller bra beteende. Jag vet inte varfor det blitt sa, jag har bara blivit sadan att nar det galler killar (inte killar sa som vanner utan killar sa som objekt!) sa har jag alltid betett mig som en skit.
Igar sa skulle jag da typ pa blinddate (det ar ju inte den forsta blinddaten jag gar pa har om man sager sa, jag ar ganska oppen for forslag med en den ena hit och den andra som folk tipsar mig om , fixar ihop mig med, osv. Nyhetens behag har alltid intresserat mig) och jag hade sett 2 bilder pa honom som inte var allt for tydliga men dock ville han av nagon anledning inte skicka fler bilder och jag ville inte tjata pa honom. Vi hade pratat en del i telefon och han verkade vara en cool och kul kille.
Dock hade jag val inte gjort tillrackligt klart for honom att jag faktiskt inte var en mobbad idiot som gick pa blinddates for att jag inte kan fa nagon kille, utan for att jag tycker det ar kul och i forhoppning om att kanske nagon gang kunna komma pa en blinddate med en riktig snygg och gullig kille som jag faktiskt skulle kunna falla for eller atminstone kanna nagon attraktion till.
For nar jag sag honom... blev jag sa sjukt besviken! Ja Ja Ja, ytliga javla tjej! Men san ar jag, och det kandes som en bluff att se honom framfor sig da jag hade utav hans bilder forestallt mig en helt annan kille (tank er sjalv en kille som star pa handerna pa en skateboard pa en bild, och sen mots man av en halvtjock geek) an den jag nu traffade.
Och sa var han hur nervos som helst, gick standigt och holl pa med sin mobil som om han inte visste var han skulle ta vagen. Och nar jag fragade han vem det var han pratade med , sa sa han att det var nagon kompis som holl pa och skickade voicemessage till honom , typ forfoljde honom. Men radera meddelandena da tont!
Och var vi an gick sa gick han da och holl pa med sin mobil, och efter ett tag borjade han tjaffsa om att shoppingcentret vi var pa var daligt och sen att han ville dra med mig till stranden, och da hade jag precis sagt att jag tyckte stranden var trakig (och trodde han da att jag skulle tycka den var roligare att uppleva med honom?!)
Till slut trottnade jag pa honom, slangde ivag ett mess till sonja och ett liknande till sanna "ring till mig och sag att din mamma blivit sjuk och att jag maste komma och trosta dig pa direkten. Jag forklarar senare".
5 minuter senare ringer Sonja - raddaren i noden - och berattar att "hennes mamma har blivit sjuk".
Sa nu fick jag infor honom ova pa mina teaterskills, jag maste ha sett otroligt ledsen ut! Och jag forsokte verkligen leda mitt och sonjas (aven om vi pratade svenska, och han var amerikansk och da forstass inte forstod vad vi pratade om) samtal till att faktiskt prata som om hennes mamma var sjuk, for att fa vart samtal att lata sa arligt som mojligt och for att jag skulle kunna spela pa vara kanslor sa mycket som mojligt.
Och till slut la vi pa, och jag skulle forklara hur det lag till for den hara John jag traffade da. Och det gick hur bra som helst maste jag erkanna, jag ar en grym skadespelerska!:)
Han gick pa det, till topp och ta. Och medans jag under var folje ut till bilen gick och pratade om att jag inte visste vad jag skulle till Sonja, hur jag skulle bete mig mot henne och vad jag skulle kunna gora for att fa henne att ma battre,
sa gick han och pratade om allt vi skulle gora nasta gang vi sags och att typ det var synd att jag skulle lamna honom och inte stanna i usa (?) och att vi skulle aka till stranden och massa sant. Men snalla lilla blasta kille, om jag verkligen skulle varit intresserad av honom skulle jag val inte bara lamnat honom sadar utan att ens saga en dag nasta gang vi kommer ses?! Haha, jag vet..jag ar elak.. Men orka bry sig, herregud. Jag har val inga plikter att vara varldens arligaste mot honom heller.
   Och nu nar jag inte hor av mig, sa kommer han sakert tro att jag spelar svarfangad. Visst , jag hade kunnat vara arligare och sagt till honom att jag kande mig obekvam i hans sallskap - for att han inte var tillrackligt snygg? (hmm) men ibland skadar en vit logn mindre?

Nu fick jag i alla fall pratat med froken X, som jag nu ska ga en promenix med for numera bor hon dessutom bara 5 minuter ifran mig. Whii:)

Kram pa er alla!

Jag far sadan otrolig panik pa att hora alla dessa idiotiska berattelser fran vanner, som blir daligt behandlade- men framfor allt olagligt - av sina hostfamiljer.

Hostfamiljer ar sa javla medvetna om sina lagar, vad de skriver pa och vad det ar for nagot som galler i dessa organisationer. Och de vet - ja visst fan marker de att vi svenska unga tjejer (framforallt /bland annat?) ar sa artiga och har lart sig att man inte sager emot vuxna, upptrader alltid pa ett trevligt och uppfostrat satt och ler och sager "okej sjalvklart" utan att visa vrede an om vara organ inom oss skriker at oss att gora tvartom. De vet det, och det utnyttjar det till max!

Och de vet att vi aldrig hade - sa som amerikanare skulle gjort - gatt till ratten med vara lagar och stamt dom. For vi ar i ett sadant utsatt lage, och vi "vet" inte att det ar sa man kan bete sig i detta land. Vi skulle i alla fall aldrig fatt for oss att gora det, eftersom vi bor pa ett hyffsat tryggt stalle, har hyffsad inkomst, vanner runt omkring oss som vi trivs med (oftast inte amerikanare som darmed hade kunnat hjalpa en i en sadan har situation?!), saker runt omkring oss som vi vill uppleva, och har begransad tid och mojlighet att kunna vara i detta "underbara" land som endast fatal far chansen att kunna fa stanna i under ett ar.
Vi skulle aldrig under nagra omstandigheter ge upp den chansen och faktiskt satta igang en process som kan missgynna det liv vi faktiskt akte hit for att forsoka leva. Vi ar for fega?

Men.. Jag tycker det kvittar, Totalt! Jag skulle vilja pasta att det inte ar som jag tycker utan det ar sa det ar: Det ska kvitta!

Inte fan ska hostfamiljerna utnyttja sitt lage och ga emot lagen bara for att vi ar for fega for att saga ifran.
De skrev under i borjan saker som att de inte far lata en gora mer jobb an det jobb som ror deras barn, inte jobba mer an 10 timmar i streck, inte jobba mer an 45 timmar i veckan, ha ledigt 1, 5 dagar i streck i veckan osv osv osv.
Inte fan ska det behovas att nagon sager ifran om att de gar emot lagen, de ska helt enkelt inte gora det.

Anda gor sa manga familjer det, SVARTJOBB! Och jag tycker sa himla synd om de au pairer som blir utsatta for det.

HATA HATA HATA!