jacquelinehansson

Ah, fyrverkerier ar det gott om nar det ar 4th of July - firande (amerikas nationaldag)
Dock ar det ju inte det idag, men i min kara hemstad Princeton firar man det 2 dagar tidigare efter manga aker ivag i helgen. Sa det var fint i himlen idag, men tydligen sa kommer det inte ga att jamforas med Fredag.. Sa det ser jag fram emot!:D

Fallskarmshoppningen ar nu gjort.
I Sondags akte jag och Emilia - min danska helt underbara kompis - till Perkasie, Pennridge Airport.
Dar vantade vi ett bra tag, och sedan satte en gullig kille vid namn Josh, pa mig sakerhetsliner och visade hur jag skulle bete mig under hoppet. Det var Josh jag skulle kopplas ihopa med och hoppa tillsammans.

Sa efter manga timmars vantan (det kom regn och aska, sa ett flygplan blev installt osv) sa gick jag tillsamans med ett gang killar/man in i ett litet flygplan. Dar fick jag sitta i Josh kna med bojda kna - sa ont om plats var det.
Och flygplanet gick hogre, och hogre, och hogre upp.
Och efter ett bra tags flygande sa tantke jag "ar det inte dags att hoppa snart",
men da berattade dom att vi var halvvags.
Jajja, ju langre upp ju mer falltid tankte jag, och satt dar och kunde inte sluta le sa forvantansfull jag var:)
Det kandes verkligen sa himla bra, inte ett dugg nervos eller radd var jag.

Och sen nar vi var hogt hogt uppe, sa fick jag boja mig framat och Josh spande fast mig i sina linor. De andra gubbarna hoppade ut en efter en, och jag och Josh var sist kvar. Vi vandra pa kna mot utgangen,
och sen stod vi dar och jag kunde blicka ut over Pennsylvania. Wow what a feeling.

Dom fragade om jag var redo, men det kvittade forstass. Det var jag dock:)
Ett gung, tva gung, tre gung, och sen slangde vi oss ut nerfor!!!!!!
WWAAOOOOOWW! Skitkonstig kansla som for genom kroppen, som om jag inte visste om jag alskade det eller hatade det, men den konstiga kanslan varade bara i nagon sekund,
och sedan var det bara sa himla harligt att verkligen flyga rakt nerat i extremt hogt tempo antar jag:D

Ett latt knackning pa min axel vilket innebar att jag skulle halla ut armarnar, och sa flog man dar,
jag och Josh med en kameraman framfor oss . skitfrackt:D, och kollade ner nar vi akte - eller vad sager man att man gor? hehe - nerat.

Efter ett tag horde jag Josh skrikandes nagot, och jag bara "sure", och sen hande nagot jag inte alls var beredd pa och jag skrek som en galning antar jag, nar fallskarmen falldes ut for det kandes som man kastades annu mer nerat da.
Och sedan sag jag hur kameramannen flog rakt nerat i en otroligt fart - antagligen lika snabbt som vi nyss hade fallit utan att jag fattat det.

Sedan flog vi dar, gjorde lite spinns, och det var jattemysigt och harlig kansla ; vilken frihet!:)