Hemkomst efter Spanienresa
Sitter här nu med sjukt mycket blandade känslor i kroppen efter en helt galen resa i Lloret de mar som Duf-guide med ca 400 gäster.
Det är en otrolig saknad att ha så många människor runt omkring sig och ha någon att prata med hela tiden,
för att plötsligt sitta helt ensam i ett tyst rum där tystnaden nästan är slående.
Från och till har det varit mycket ångestladdade känslor så som sprit gärna vill framkalla, men så här på efterhand ser jag inget negativt alls.
Att få chansen att jobba som guide är en otrolig möjlighet. Jag har gjort festveckoresor förut, som gått ut på liknande att festa och dansa och lära känna massa folk.
Men som guide är det en helt annan chans att skapa ärliga kontakter. Istället för att lära känna vissa gäng, så lär man känna personerna. Alla vågar komma fram till en, för att de vet att en guide inte vänder en ryggen till.
Alla ser upp till en och ger en respekt och omtanke.
Är man ute på dansgolvet så känner alla igen en och man bilr välkomnad att dansa med alla.
Gästerna har bjudit på drinkar och leende var man än har kommit,
och Ja- Jag har till och med fått mig en söt liten gosedjursgroda:)
Men det viktigaste av allt är förståss inte det materiella utan att man fått lära känna helt underbara människor, uppleva en sådan härlig atmosfär och stämning, inte bara på dansgolvet utan även på stranden, i bussen och på alla andra ställe man hängt med människorna på.
Och så har jag fått chansen att komma väldigt nära två underbara tjejer som jag delade rum med; Jonna och Elin. Lätt dom två bästa tjejerna att ha som sina guiderumskamrater.
Nej, det kändes kasst att lämna min buss idag i Malmö . Jag försökte lite diskret smyga iväg utan att slippa ta ett sorgligt farväl. Men en kille fattade vad jag höll på med, och fick därmed uppmärksamheten riktad mot mig och alla bara överöste med hejdåkramar. Ååååååh !!
Men istället för ett farväl, ser jag det som ett På återseende.
För lätt att jag vill hålla kontakten med vännerna man fått under resan:):)
Men nu, men nu...Först... Så ska jag förbereda så jävla mycket skolgrejs, så att allting kan fixa sig innan nästa grej!
Kärlek till Duf- allt inklusive. Denna vecka hoppar in på en av mina absolut favoritveckor! :) <3
Det är en otrolig saknad att ha så många människor runt omkring sig och ha någon att prata med hela tiden,
för att plötsligt sitta helt ensam i ett tyst rum där tystnaden nästan är slående.
Från och till har det varit mycket ångestladdade känslor så som sprit gärna vill framkalla, men så här på efterhand ser jag inget negativt alls.
Att få chansen att jobba som guide är en otrolig möjlighet. Jag har gjort festveckoresor förut, som gått ut på liknande att festa och dansa och lära känna massa folk.
Men som guide är det en helt annan chans att skapa ärliga kontakter. Istället för att lära känna vissa gäng, så lär man känna personerna. Alla vågar komma fram till en, för att de vet att en guide inte vänder en ryggen till.
Alla ser upp till en och ger en respekt och omtanke.
Är man ute på dansgolvet så känner alla igen en och man bilr välkomnad att dansa med alla.
Gästerna har bjudit på drinkar och leende var man än har kommit,
och Ja- Jag har till och med fått mig en söt liten gosedjursgroda:)
Men det viktigaste av allt är förståss inte det materiella utan att man fått lära känna helt underbara människor, uppleva en sådan härlig atmosfär och stämning, inte bara på dansgolvet utan även på stranden, i bussen och på alla andra ställe man hängt med människorna på.
Och så har jag fått chansen att komma väldigt nära två underbara tjejer som jag delade rum med; Jonna och Elin. Lätt dom två bästa tjejerna att ha som sina guiderumskamrater.
Nej, det kändes kasst att lämna min buss idag i Malmö . Jag försökte lite diskret smyga iväg utan att slippa ta ett sorgligt farväl. Men en kille fattade vad jag höll på med, och fick därmed uppmärksamheten riktad mot mig och alla bara överöste med hejdåkramar. Ååååååh !!
Men istället för ett farväl, ser jag det som ett På återseende.
För lätt att jag vill hålla kontakten med vännerna man fått under resan:):)
Men nu, men nu...Först... Så ska jag förbereda så jävla mycket skolgrejs, så att allting kan fixa sig innan nästa grej!
Kärlek till Duf- allt inklusive. Denna vecka hoppar in på en av mina absolut favoritveckor! :) <3
Kommentarer
Trackback
