jacquelinehansson

Det känns som man är mitt i allt,
mitt i livet nu.
Men tänk att om allting går som det ska, så är det inte mitt i livet.
Men det kanske är i slutet av livet också, vad vet jag. Allting kan hända.
De tär det som är det tråkiga;
man vet inte om man ska planera för stunden och leva livet,
eller om man ska tänka framåt och planera för sin framtid.
För har man åstadkommit allt man vill och trivs bra i sin stund så är det ju bra,
men som det känns nu när man tror och hoppas att man har en lite längre framtid så vill man ju hela tiden åstadkomma något bättre.
Jag är ganska dålig på att trivas där jag är just nu.
Eller inte liksom i själva stunden, men där jag är i livet just nu.
Typ jag känner hela tiden pressen på mig, på vad jag gör och vad jag skulle kunna ha gjort, och på vad jag borde ha gjort.
Det är inte ofta jag ångrar saker i efterhand, men det finns alltid saker jag tyckte jag kunde gjort istället.
Och det är såååååååååååååååå jobbigt.
Som mamma brukar säga, är jag en rastlös själ.

Som året innan jag åkte till Usa, då levde jag no-life-liv för att jag visste att jag skulle till usa och kanske starta ett liv där.
Och under usa-året så levde jag mycket no-life också, och längtade tills jag kom till sverige och kunde börja mitt liv där.
och nu vet jag inte vad jag går och väntar på..
Baaaaah!
Men kanske är det så att allt jag vill ha inte finns på samlat ställe, och det suger ju.

Idag blev det inget jobb heller,fick visserligen sms men inget som tilltalade mig . Hmmm.
Kanske lite dumt, men nu har jag i alla fall skaffat ett jobb imorgon -oavsett om jag vill eller inte- så nu har jag denna dagen på mig att ställa in mig på det!

Söker lägenhet nu för fulla muggar. Eller ja, inte just nu i stunden. Men la uppe till halv 2 igår och började någon gång vid 2 på dagen, gick igenom jävligt många men i slutändan insåg jag att det var år 2009 och inte år 2008, som många annonser svarade på var tillgängliga.
Känns som att man lika gärna kan ge upp, Varför skulle jag ha turen att få den när jag inte har tur med något annat.

Men hemskt vad negativ jag låter!
Så är det faktiskt inte, jag har bara en mamma som "försöker få mig att se verkligheten"
Och det är faktiskt jävligt tråkigt med folk som är så,
för vem mår bäst av att inte kunna tro på hoppet?!

Jag lackar ur på sånt!

Som jag gör på det mesta just nu...

Meeeeen, så är det när man kämpar med hormonäckliga piller,
och därmed måste ha bajs-mens flera veckor i streck som jag har haft nu. Trist!!
(men gratis är gratis, så man får passa på medans man fortfarande är 20 hmmz)

Men men, nu ska jag.. skriva dagbok, läsa engelska, skriva in papprena om skolorna jag tänkte söka till, gå till biblioteket och låna monologböcker, skriva till min svensklärare, skriva till duf-sofia, rätta till i min bok och jaaa.. om jag hinner, orkaro ch vill då . MEn idag måste jag , idag måste jag:)

Och slutligtvis måste jag bara avslta med att jag blir arg för att min mamma hela tiden är på mig att jag måste fixa csn och grejer, men va fan. Har man inte ens någon lägenhet , inget plugg.. vad fan ska man fixa med cns med då?!
Och varför ska jag sätta mig ner NU och planera min framtida budget. De tär inte så att jag får mer jobb ändå bara för att jag planerar en budget.
Jag blir så arg när folk lägger sig i mitt liv, och jag menar... att hon är en orolig människa som oroar sig för att man ska missa tåget om man inte är där en kvart innan (okej , nu känner jag mig elak men vi är ju så pass olika. ) så behöver hon inte göra mig orolig. Det är just såna saker som skapar en inre ångest inom mig, och får mig att må dåligt över min situation men det fattar hon inte. Och försöker man förklara för henne så tar hon det som ett personligt påhopp, och att jag alltid skyller på henne..

Vad ska man göra liksom...

BARA LÅT MIG VA! LÅT MIG LEVA SOM JAG VILL!
Jag längtar efter att få ha mitt eget ansvar för mig själv.. suck