Efter en veckas boende i Stockholm
Nu har jag bott i Stockholm i en vecka.
Jag har påbörjat ett jobb på Burger King där jag trivs nästan bättre än väntat.
Mina arbetskamrater verkar vara hur sköna och gulliga som helst, det uppskattas.
Jag har kommit in i rytmen även om jag ibland efter långa timmar i kassan, börjar fundera över vad jag håller på med osv. Har gjort lite småfel men övrig personal har inte klagat på mig och påpekat att det är ingenting, så det känns jättebra.:)
Boendet går också bra, men så himla mycket har jag ju inte hunnit sova hemma. Hehe. Känns fortfarande inte hemma, men det gör inget. Tror inte jag kommer stanna här mycket längre än väntat, jag skulle vilja bo närmre stan mm.
Nya vänner har jag också fått många av, hunnit vara på en hel del fester och i allmänhet träffat mycket mysigt folk.
Erik kommer till Stockholm på Fredag, så lite gammal hederlig skånskhet känns ju aldrig fel:) Så då blir det fest med honom och hans lumparkompisar och det kan ju inte bara gå fel skulle jag kunna tycka.
Känslan inom mig går väldigt upp och ner . Ena dagen känns det som att jag skulle vilja hitta mitt eget i Stockholm och bara stanna för att det är så mysigt. Andra sekunden saknar jag någon stabil trygghet, min familj och mina vänner.
Men en vecka är ingenting och jag har försökt lägga ner den intre stressen (blir lite lättare nu när man faktiskt har fysiskt stress istället!) och inte få panik för alla småsaker.
Har av-anmält mig från folkhögskolan. Kände att jag hellre sparar lite pengar än lägger ut lånet nu. När jag fortfarande inte vet hundra vad jag vill göra med mitt liv.
Försöker att lyssna på mamma att jag ska leva i stunden och inte hela tiden leva framåt i tiden, men ibland är det svårt. Har i alla fall valt att lyssna på mormor om hennes råd:) Underbart att ha en mormor som förstår och lyssnar! :)
Nu ska jag till jobbet som börjar om 2 timmar, men har i alla fall börjat att se till att fixa till m ig i tid osv, så man inte blir stressad i sista sekunderna. Man mår bättre då !
Puss på er alla !
Jag har påbörjat ett jobb på Burger King där jag trivs nästan bättre än väntat.
Mina arbetskamrater verkar vara hur sköna och gulliga som helst, det uppskattas.
Jag har kommit in i rytmen även om jag ibland efter långa timmar i kassan, börjar fundera över vad jag håller på med osv. Har gjort lite småfel men övrig personal har inte klagat på mig och påpekat att det är ingenting, så det känns jättebra.:)
Boendet går också bra, men så himla mycket har jag ju inte hunnit sova hemma. Hehe. Känns fortfarande inte hemma, men det gör inget. Tror inte jag kommer stanna här mycket längre än väntat, jag skulle vilja bo närmre stan mm.
Nya vänner har jag också fått många av, hunnit vara på en hel del fester och i allmänhet träffat mycket mysigt folk.
Erik kommer till Stockholm på Fredag, så lite gammal hederlig skånskhet känns ju aldrig fel:) Så då blir det fest med honom och hans lumparkompisar och det kan ju inte bara gå fel skulle jag kunna tycka.
Känslan inom mig går väldigt upp och ner . Ena dagen känns det som att jag skulle vilja hitta mitt eget i Stockholm och bara stanna för att det är så mysigt. Andra sekunden saknar jag någon stabil trygghet, min familj och mina vänner.
Men en vecka är ingenting och jag har försökt lägga ner den intre stressen (blir lite lättare nu när man faktiskt har fysiskt stress istället!) och inte få panik för alla småsaker.
Har av-anmält mig från folkhögskolan. Kände att jag hellre sparar lite pengar än lägger ut lånet nu. När jag fortfarande inte vet hundra vad jag vill göra med mitt liv.
Försöker att lyssna på mamma att jag ska leva i stunden och inte hela tiden leva framåt i tiden, men ibland är det svårt. Har i alla fall valt att lyssna på mormor om hennes råd:) Underbart att ha en mormor som förstår och lyssnar! :)
Nu ska jag till jobbet som börjar om 2 timmar, men har i alla fall börjat att se till att fixa till m ig i tid osv, så man inte blir stressad i sista sekunderna. Man mår bättre då !
Puss på er alla !
Kommentarer
Trackback
