Varför vara optimistisk? :)
Jag får ofta frågan hur jag alltid kan vara så positiv och glad.
Först och främst vill jag bara påpeka att bara för att man går omkring med ett ständigt leende på läpparna och tindrande ögon, innebär inte det att man inte kan ibland gå omkring med ett blödande hjärta inombords.
Jag är nog vad man kallar en optimist. Jag försöker alltid att se saker från den ljusa sidan.
Jag har i stort sett alltid goda avsikter och tycker mig själv ha ett gott hjärta.
Optimism kan också förväxlas med godtrohet, likgiltighet, att man är naiv, blåögd eller provocerande. Men för mig är detta inget avsiktligt.
Som ni säkert har hört flera gånger och som jag själv också tror på, ser man ofta på andra så som man ser på sig själv, och eftersom jag själv inte gör saker för att medvetet såra andra tar jag nästan för givet att andra inte gör saker för att medvetet såra mig.
Jag vaknade i morse vid dryga 6 tiden av ett störigt, högt, ihållande, brummande ljud; som lät ungefär som om ett flygplan var på väg att kraschlanda rakt mot vårt hus.
"Vad i helvete", tänkte jag och snabbade mig upp till fönstret för att se vad det var.
En jävla städmaskin!! 6 på morgonen!!
Medans jag återtog liggande position i sängen, kände irritationen stiga inombords ställde jag mig lite argt frågor som "Vad fan kör man en städmaskin på gatorna klockan 6 på morgonen för när alla ligger och sover?" och "Gör dom detta bara för att irritera människor som jag som försöker sova de timmar jag behöver sova för det kan väl inte vara så att dessa städmänniskor inte har tid att jobba någon annan tid på dygnet än nu?"
Sedan märkte jag mig själv söka ett positivt svar, och kom förståss fram till något ganska snabbt:
Anledningen till att städmaskinerna är ute och blir körda så här tidigt på morgonen, när de flesta ligger och sover, är ju för att de människorna som då ligger och sover inte är ute och kör just då = städmaskinerna stör inte trafiken.
Ett ganska självklart svar vid viss genomtanke som dock inte slog mig direkt, men som när det gjorde mig fick irritationen att lägga sig direkt.
Jag kunde inte somna om igen (förståss, det kan jag nästan aldrig när jag en gång vaknat) men jag hade i alla fall gett mig en förklaring till Varför jag blev väckt tidigt denna morgon på detta störiga sätt.
Så här fungerar jag i allmänhet.
Om en människa behandlar mig vad jag anser fel eller orättvist- sårar, irriterar osv-
fösöker jag hitta en anledning Varför denna gör just som den gör.
I nästan varje fall - Visst finns det säkert människor som är fyllda av inre uppbyggt hat och asympati, och faktiskt medvetet vill förstöra för andra, men dessa får man försöka tänka att det mest är synd om dom som inte har någon kärlek och godhet inom sig, och de är antagligen inte ens värda att man lägger ner energi att störa sig på-
kan man faktiskt hitta en anledning till ett kanske befogad dåligt beteende (Osäkerhet, ren tillfällighet, Hämndlystenhet, Provocering, tröghet, försöker få fram något, osv)
Det handlar bara om att ge människan i fråga lite tid, att försöka förstå denna och lära sig kommunicera med den för att på bästa sätt lära sig att också förstå Varför den agerar som den gör, kanske hjälpa hon eller han en bit på vägen.
Så hemligheten, gott folk till min ständiga optimism, är att försöka se det positiva i det negativa.
Och tro mig, Ett leende smittar av sig och ett gott humör kommer man längst med i längden:)
Först och främst vill jag bara påpeka att bara för att man går omkring med ett ständigt leende på läpparna och tindrande ögon, innebär inte det att man inte kan ibland gå omkring med ett blödande hjärta inombords.
Jag är nog vad man kallar en optimist. Jag försöker alltid att se saker från den ljusa sidan.
Jag har i stort sett alltid goda avsikter och tycker mig själv ha ett gott hjärta.
Optimism kan också förväxlas med godtrohet, likgiltighet, att man är naiv, blåögd eller provocerande. Men för mig är detta inget avsiktligt.
Som ni säkert har hört flera gånger och som jag själv också tror på, ser man ofta på andra så som man ser på sig själv, och eftersom jag själv inte gör saker för att medvetet såra andra tar jag nästan för givet att andra inte gör saker för att medvetet såra mig.
Jag vaknade i morse vid dryga 6 tiden av ett störigt, högt, ihållande, brummande ljud; som lät ungefär som om ett flygplan var på väg att kraschlanda rakt mot vårt hus.
"Vad i helvete", tänkte jag och snabbade mig upp till fönstret för att se vad det var.
En jävla städmaskin!! 6 på morgonen!!
Medans jag återtog liggande position i sängen, kände irritationen stiga inombords ställde jag mig lite argt frågor som "Vad fan kör man en städmaskin på gatorna klockan 6 på morgonen för när alla ligger och sover?" och "Gör dom detta bara för att irritera människor som jag som försöker sova de timmar jag behöver sova för det kan väl inte vara så att dessa städmänniskor inte har tid att jobba någon annan tid på dygnet än nu?"
Sedan märkte jag mig själv söka ett positivt svar, och kom förståss fram till något ganska snabbt:
Anledningen till att städmaskinerna är ute och blir körda så här tidigt på morgonen, när de flesta ligger och sover, är ju för att de människorna som då ligger och sover inte är ute och kör just då = städmaskinerna stör inte trafiken.
Ett ganska självklart svar vid viss genomtanke som dock inte slog mig direkt, men som när det gjorde mig fick irritationen att lägga sig direkt.
Jag kunde inte somna om igen (förståss, det kan jag nästan aldrig när jag en gång vaknat) men jag hade i alla fall gett mig en förklaring till Varför jag blev väckt tidigt denna morgon på detta störiga sätt.
Så här fungerar jag i allmänhet.
Om en människa behandlar mig vad jag anser fel eller orättvist- sårar, irriterar osv-
fösöker jag hitta en anledning Varför denna gör just som den gör.
I nästan varje fall - Visst finns det säkert människor som är fyllda av inre uppbyggt hat och asympati, och faktiskt medvetet vill förstöra för andra, men dessa får man försöka tänka att det mest är synd om dom som inte har någon kärlek och godhet inom sig, och de är antagligen inte ens värda att man lägger ner energi att störa sig på-
kan man faktiskt hitta en anledning till ett kanske befogad dåligt beteende (Osäkerhet, ren tillfällighet, Hämndlystenhet, Provocering, tröghet, försöker få fram något, osv)
Det handlar bara om att ge människan i fråga lite tid, att försöka förstå denna och lära sig kommunicera med den för att på bästa sätt lära sig att också förstå Varför den agerar som den gör, kanske hjälpa hon eller han en bit på vägen.
Så hemligheten, gott folk till min ständiga optimism, är att försöka se det positiva i det negativa.
Och tro mig, Ett leende smittar av sig och ett gott humör kommer man längst med i längden:)
Kommentarer
Trackback
