Blandade kanslor
Nu sitter jag har med ungefar 20 minuter kvar innan jag ska kora till skolan for att hamta upp Sydneys violin? eeh.
Hon glomde den igar nar jag skjutsade hem henne som varje torsdag med violinen, och jag orkade inte tjata pa henne for egentligen bryr jag mig inte sa vi bestamde att jag skulle ta den idag istallet sa kan hon cykla om hon vill. Gor mig inte egentligen, enda negativa ar val att man smutsar ner i naturen:(
Mina forsta sekunder av den vakna dagen borjade med att jag satte mig rakt upp i sangen efter roliga drommar (minns dock inte om vad langre?) pga grandma Reynolds (jag vet inte ens vad hon heter) rost. Hon fragade om vi kunde kora ut bilarna, sa jag och min sota lilla Sonja gick upp, korde ut vara bilar fran drivewayn och sedan korde sonja hem till sig.
Jag lullade runder i huset en kvart, och sedan vackte jag 8ariga Sydney. Sydney forsokte vanda dovorat till - passa pa nar mamma och pappa inte ar hemma- men jag visade min tuffa sida och sa at henne att jag skulle ringa hennes mamma om hon inte skarpte sig typ. Konstigt nog fungerar dom har ungarna sa att om man ar lite tuff och arg sa visar dom mer karlek. Jag fattar inte hur dom kan fungera sa?
Men istallet borjade Sydney i alla fall beratta om gardagen for mig, att det hade blivit sent osv. Jaja, det var ju bra att man borjade dagen med lite kommunikation!
Sedan nar jag fatt upp Sydney ur sangen, staendes med fotterna pa golvet annars faller hon asleep igen (precis som brossan min - Det var SA ni hade behovt gora med honom varje morgon mor och far:))
sa lullade jag runder lite till i huset, och vid halv 8 ringde mamman och pratade med Sydney, och sedan gick jag upp och tankte vacka 4ariga Peyton.
Det var en sur Peyton som inte ville vakna denna morgon! Sa jag sa lite surt att hon inte fick va sur mot mig nar hon gnallde mot mig och sa att jag inte fick prata med henne.
"Im gonna go down and get your clothes, and when I come up again in 5 minuts youre gonna wake up. Okey?" , sa jag. Inget svar, sa jag sa med lite barskare rost "OKEY?!"
Och da fick jag ett litet svar.
Jag gick ner, plockade ihop lite klader, och sen gick jag upp igen till sangen dar hon lag. Da sa jag att hon skulle vakna upp och hon blangde lite surt pa mig. Jag som var i ganska deprimerat tillstand faktiskt, tankte att "Va fan, hon ar bara barnet. Jag far offra mig lite och forsoka gora henne glad, sa hon borjar dagen pa ett bra satt. Bara jag som far ta skiten annars"
Sa jag satte mig pa sangen och sen sa jag "Look , ive got your purple shirt. Do you wanna wear it today?" Ingen respons. Sa jag forsokte med det igen, fast denna gangen med annu gladare ton. Hon tittade pa mig = hon ar koncentrerad pa vad jag gor. Da tog jag tillfallet i akt och borjade agera lite. Jag latsades att jag inte fick pa mig trojan, och sa sa jag "Its to small, Im to big. I cant get it on", och sen latsades jag att jag borjade grata.
Och sen helt plotsligt (kroppen reagerar fortare an hjarnan!!) sa kom jag att tanka pa hur ledsen jag blev over alla kompisar som glomde bort mig igar pa min 20arsdag och hur oviktig det fick mig att kanna mig!!!!, sa da borjade jag grata pa riktigt istallet. Och sa satt jag dar och grat, och Peyton tittade olyckligt pa mig och sag ledsen ut for att jag var ledsen. Och hon visste inte vad hon skulle saga eller gora.
Jag bara fortsatte grata ju. Till slut sa tar hon sin lila troja, hoppar lite narmre mig och torkar bort mina tarar med den. Och sa sager hon "You dont need to be sad. Were gonna get one shirt for you too, a big shirt", och sen kramas vi. Aaaw:)
och sen ar hon jattegullig och lattsam hela morgonen, och sen nar vi sitter i bilen pa vagen till skolan sa sager hon till mig " Jackie, were gonna get you a big purple shirt just like me".
Och efter att jag lamnat av henne i skolan sa gor hon nagot hon aldrig gor nar vi skiljs at om morgnarna, hon sager "Bye Jackie", och sedan springer hon bort till mig och ger mig en bamsekram bara sadar rent spontant.
Lilla gumman da:)
Nu ska jag kora i alla fall, for nu har det gatt 20 minuter. Thanks for me ! ! / JH.
